Vad innebär GDPR för mig som rekryterar?

Idag vet de flesta vad GDPR innebär och att det gick live 25e maj 2018. Många tänkte nog att det var som millennieskiftet; ”det går snart över”. Men så är inte fallet med GDPR eftersom det kommer vara bestående och påverka mycket av det vi håller på med. Just nu jagar Datainspektionen stora drakar men att de även kommer plocka upp mindre spelare för att statuera exempel känns högst troligt.

En personuppgift är information om en person som man direkt eller indirekt kan koppla till en person. Det kan vara allt ifrån namn, e-post, adress, IP-adress, cookies och mobilnummer till andra mindre uppenbara uppgifter. Inga personuppgifter får behandlas utan en laglig grund, såsom samtycke eller att man ingått ett avtal som vid anställning. Brister ni i er behandling av en persons uppgifter kan böterna sluta på €20M eller 4 procent av er koncerns globala omsättning.

 

Jag som rekryterar, hur ska jag göra?

Vid en rekrytering är det viktigt att ni hanterar kandidatens personliga uppgifter på ett säkert sätt och att ni kan motivera varför ni använder dem som ni gör. Till exempel vid intern distribution via epost för att fatta beslut kring en anställning. Att använda e-post för att konversera internt är oftast det enklaste sättet att göra fel, nämligen genom att sända personuppgifter mellan sig och samtidigt till exempel kommentera personen. All denna information är i högsta grad personliga uppgifter och ska hanteras som det, vilket innebär att alla epostkonversationer måste tas bort på ett säkert sätt när hanteringen av kandidaten är slut. Detta är såklart inte helt enkelt och därav är det bättre att göra detta på ett annat sätt.

Att använda er av ett verktyg som hanterar personens uppgifter är det enklaste sättet att säkerställa att ni inte gör fel. Man bör inte skicka runt information, utan istället använda kandidatens profil direkt i rekryteringsverktyget. Där kan ni samtidigt kontrollera att endast de personer som faktiskt behöver ha tillgång har det. Verktyget kan också sköta så att kandidaterna är informerade om hur deras personuppgifter behandlas och att de har givit sitt samtycke till det genom att söka tjänsten.

 

Det nya sättet att rekrytera

Med hjälp av moderna, digitala verktyg behöver det inte alls vara så svårt att efterleva de nya reglerna. Pitchler är just ett sådant verktyg som hjälper dig att hantera din rekrytering på ett säkert sätt i enighet med den nya GDPR-lagstiftningen. Med hjälp av Pitchlers molnbaserade lösning kan du samla alla dina sökandes personuppgifter på ett och samma ställe och kontrollera vem som har tillgång till uppgifterna. Pitchler kan dessutom hjälpa dig att öka träffsäkerheten i din rekrytering. Kandidaterna som söker era tjänster via Pitchlers mobilapplikation ombeds att spela in en videopitch av sig själva och göra ett personlighetstest som ger er möjlighet att se om de passar in i teamet. Allt detta utöver det traditionella Cv:t och personliga brevet.

 

Glöm inte att vara varsam med dina sökandes personuppgifter och stort lycka till med din rekrytering!

Websummit 2018

Leaving a fantastic venue in Lisbon after Websummit 2018 with a smile on my face and loaded with energy. Exciting companies with brilliant ideas and some not. New friends, old friends and feature friends to be.

Event at Madame Petisca that we hosted together with Swedish-Portuguese Chamber of Commerce (CLS) at the moment to be with about 125 guest attended during the night before we got kicked out.

We have some meetings to organize and build the future.

Next year, let us do the same event, same place but this time we need more Gin….

If I missed to connect with you on the event or lost contact, please ping me for contact! It was a little hectic night. Fun for us, out home town, Växjö, was heavily represented in Web Summit this year, 20 people at least! Växjö kommun Anna Sjödahl (next time your must join us).

 

 

      

 

Hur du skapar kontinuerlig innovation

När jag pratar med kunder om innovation och om att skapa kontinuerlig innovation så är ofta slutsatsen att de saknar ett strategiskt och systematiskt angreppsätt till innovation. De saknar en innovationsprocess eller ett innovationssystem. Företagen måste inse att innovationsprocessen är en av grundprocesserna i dagens företagande. Det är inte sällan man tror att det räcker att anställa figuren till vänster i bilden nedan, men det behövs faktiskt en profil som den till höger i bilden för att uppfinningar ska bli till innovation dvs. kommersialiseras och skapa värde.

För framgångsrik innovation behövs fler profiler i det managementteam som nämns i bilden nedan, men de olika profilerna sparar jag till ett annat inlägg. För att det upprepade gånger ska bli innovation behövs faktiskt ett innovationssystem, men det behöver inte vara så märkvärdigt. I en diskussion häromdagen sa en kund ”och vad är det där innovationssystemet som vi ska utveckla?” och med utveckla menade han programmera. Jag då insåg att jag nog kanske gick lite för fort fram. Därför skriver jag det här inlägget.

Jag tänker här fokusera på de fem stegen i mitten; direction, insights, ideation, selection och decision. Jag förutsätter att om man vill driva sin innovation strategiskt har man också en strategi för sitt företag och som jag skrev tidigare tänker jag inte gå in här på hur man utvärderar och bygger sitt managementteam för innovation, inte heller execution-fasen berör jag nu. Det sparar jag till en annan gång.

När man vet sin företagsstrategi så behöver man besluta inom vilka områden man ska driva innovation. H1-H3 som visas i bilden hänvisar till McKinsey’s Three Horizions vilket i princip betyder att man ska dela upp sina innovationsinitiativ i de som ska göras nu (H1), de som ska leverera värde om 12-36 månder (H2) och de som ska leverera värde +36månader (H3). Jag tycker om den här modellen, dock så presenterade @Steve Blank en ny syn på den som jag nämnde i en post nyligen. Steve Blank’s artikel förklarar nog delvis min farsination för affärsmodells innovation.

När man har definierat inom vilka områden man vill driva innovation och på vilken horisont de olika initiativen ska drivas är det dags att in hämta information och formulera innovationskampanjer. Dessa leder i sin tur till en mängd idéer som klumpas ihop, utvärderas, experimenteras på för att skapa ett beslutsunderlag till innovation board som beslutar om idén är tillräckligt bra för att utveckla och kommersialiseras.

Så vad är det ni måste göra för att ha ett innovationssystem då?

1. Var tydliga med strategin för ert företag.
2. Besluta inom vilka områden ni vill/behöver innovera.
3. Inhämta information och inspiration.
4. Skapa idéer med hjälp av så många som möjligt i företaget och kanske med open innovation även utanför företaget.
5. Testa idéerna så enkelt och billigt som möjligt.
6. Besluta på tydliga förutbestämda grunder om det här är en idé som ni bör utveckla och kommersialisera.

Likheten mellan att bygga en MVP och att tapetsera

Efter mitt förra inlägg om hur man använder i Lean Startup i interna projekt har jag haft flera intressanta diskussioner om hur man arbetar med Lean Startup och olika vinklar och verktyg inom det.

Det som är slående i de flesta diskussioner är att har man börjat arbeta med Lean Startup på något sätt, så har man tagit till sig MVP (minimal viable product). Det som är lika slående är att man tar sig inte tid att formulera hypoteser så det validerade lärandet, som är själva syftet med en MVP, blir väldigt begränsat. För det här syftet finns det ett ramverk som heter LOFA (Leap of Faith Assumption). När vi spånar, resonerar och argumenterar runt nya produkter och tjänster är det naturligt att vi gör antaganden. Det som är viktigt är att vi förstår att det är antaganden och inte sanningar, samt att vi identifierar när vi gör det. Dessa antaganden ska vi nämligen använda sedan när vi arbetar med LOFA och gör vår MVP.

(Photo: Yuliya Evstratenko/Shutterstock)

De grundläggande hypoteserna

Det finns alltid en grundläggande hypotes som man måste överväga, ”värde-hypotesen”. Det vill säga, om en kund finner glädje i att använda den nya produkten eller tjänsten? Om det är en ny produkt eller tjänst för marknaden så finns det dessutom ett en annan grundläggande hypotes att testa och det är ”tillväxt-hypotesen”. Är det ett fungerade sätt som du tänkt att din kundbas ska växa på?

Låt mig ge två exempel på dessa hypoteser.

Värde-hypotes:

”Sockerkaka är gott, falukorv är gott och kola är gott. Jag ska lansera en ny maträtt som är sockerkaka med falukorv och kola, det kommer alla att älska”.

Tillväxt-hypotes:

”Genom att erbjuda maträtten gratis till ett antal skolor kommer barnen börja älska det och tjata på sina föräldrar så de blir tvungna att gå och köpa det”

 

Här finns nu grunder för att bygga en MVP. Jag kan göra rätten i mitt kök och erbjuda den till skolan där min son går. Då kan jag få reda på:

1.Tar köken emot en provrätt på det sättet?
2.Tycker barnen om det?
3.Kommer de att tjata på sina föräldrar så de försöker få tag i rätten?
Alltså det minsta möjliga experiment som skapar lärande som är validerat av potentiella kunder.

När vi validerat dessa två hypoteser, kan vi fortsätta. Det verkar som att det här kan vara en bra idé. Gör en lista på andra viktiga hypoteser, vilka hypoteser måste visa sig sanna för att det här projektet ska lyckas? Det vill säga våra Leap of Faith Assumptions. Överdriv inte utan gör en rimlig lista med relevanta hypoteser (priset på ägg till sockerkakan är förmodligen inte där den här idén kommer stjälpa). Rita sedan in dem i en sådan här fyrfältare, och fokusera på att validera dem som befinner sig i den övre högra kvadranten.

När vi validerat dessa två hypoteser, kan vi fortsätta. Det verkar som att det här kan vara en bra idé. Gör en lista på andra viktiga hypoteser, vilka hypoteser måste visa sig sanna för att det här projektet ska lyckas? Det vill säga våra Leap of Faith Assumptions. Överdriv inte utan gör en rimlig lista med relevanta hypoteser (priset på ägg till sockerkakan är förmodligen inte där den här idén kommer stjälpa). Rita sedan in dem i en sådan här fyrfältare, och fokusera på att validera dem som befinner sig i den övre högra kvadranten.

Kom ihåg, tills vi har validerat lärande så gissar vi bara och validerat lärande uppstår bara genom möte med kunder. Så vad var då det jag börjande med?

Vad är likheten mellan att tapetsera och att bygga en MVP? Jo, man fuskar ofta med förarbetet.

Lean Startup, more than just paying customers

Last week I was at a coaching session with a customer who said, “Kristian, I know what Lean Startup is, I know the process and have read quite a bit about it. But I am doing an internal process improvement, how should I go about it then? In this scenario there are no customers I can interview in order to validate my idea.” It hit me then that there are many who view Lean Startup that way, in other words only internalising the lightweight version. Send out an early version of your product or service out on to the market and see if people are willing to pay for it. Due to this I find it necessary to cover the fundamental questions one should answer before a project starts when using Lean Startup.

Whether there is an external paying customer, or an internal process to be improved there will always be a customer. Either it is an internal customer or the users themselves are the customer. Would they consider changing to this new way of working? There are however, misconceptions here. The purpose for Lean Startup is to reduce the risk in large projects, that is why you incorporate the method. It is not specifically a customer centric approach but tends to address those uncertainties as that is often a source lacking clarity.

Before we look at how we can minimise risk in a project I would like to ask a fundamental question when using this method which also expands to other aspects of life.

“How do we know this?”

Too often our underlying biases lead us to make assumptions based on what makes us comfortable. By answering the question “How do we know this?” and backing up the answers with facts we can minimise risk rather than run projects with loose ends based on risk.

Let us apply this first question before starting the project. “Do enough people experience this problem?” If the answer is yes, then the follow-up question ought to be “How do we know this?”. If the answer is “Because I have this problem every morning”, then it is simply not enough. The only thing we know is that a person – you – have this problem. Time formulate the first hypothesis. “X people have this problem”, or “ X percent of those asked have this problem” from which we try to validate the hypothesis så that we may with good conscience answer “Yes this is the
problem” and on the question “How do we know that?” answer “because X% of those asked confirmed that this is a problem they are indeed having”.

The other question we should ask yourselves before starting a project is “How are people which have this problem go about solving it today?” If there is no good answer
for this then perhaps it is not as big of a problem after all? Big problems are addressed by users due to the upside that come from solving it.

The third and last question is “Is your solution a better alternative for those who are experiencing this problem?” On this question it becomes even more important to follow up with the, “How do we know this”. It is too easy to fall in love with your own solution causing you to assume your solution to be superior to whatever exists today.

When these three questions have been answered first, only then should you begin to consider what the buyer would be prepared to pay for the solution.

  1. Do enough people experience this problem?
  2. How are people solving the problem today?
  3. Is your solution superior for those who are experiencing this problem?
Fuse
INNOVATION • ACCELERATION • DIGITALISERING